Kjell Wikvall

Kjell Wikvall, professor i biokemi (2000), är sedan 2016 professor emeritus vid institutionen för Farmaceutisk Biovetenskap. Hans forskningsintresse rör steroiders biokemi och molekylärbiologi med fokus på enzymer och reglerande mekanismer i fysiologiskt viktiga processer som bioaktiveringen av vitamin D, biosyntesen av gallsyror och steroidogenesen. Han har också ägnat stort intresse åt undervisning och erhållit flera pedagogiska utmärkelser.

Kjell Wikvall, född 1949, disputerade för medicine doktorsexamen i medicinsk kemi 1977 vid Karolinska institutet. Hans avhandling handlade om cytokrom P450-beroende enzymer i biosyntesen av gallsyror. Han avlade läkarexamen 1978 och blev docent i medicinsk och fysiologisk biokemi 1981 vid Uppsala universitet. Han var under 1983 - 1993 förordnad som universitetslektor och tilldelades 1994 ställning som biträdande professor. Kjell Wikvall blev förordnad som professor i biokemi år 2000 vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala universitet. Sedan 2016 är han professor emeritus och är fortsatt verksam vid institutionen.

Kjell Wikvall har under många år varit förordnad som studierektor i farmaceutisk biokemi och innehaft andra administrativa uppdrag såsom ställföreträdande prefekt och sammankallande i farmaceutiska fakultetens stipendiekommitté.

Kjell Wikvall har också ägnat stort intresse åt undervisning och har erhållit flera pedagogiska utmärkelser, inklusive Uppsala universitets pedagogiska pris, Apotekarsocietetens pedagogiska pris och Farmaceutiska studierådets student-inflytande pris. Som emeritus är han nu kursansvarig för två forskningsinriktade valbara och fristående kurser, Molekylära mekanismer för enzymatisk aktivering (höstterminer) och Biokemiska mekanismer för genreglering (vårterminer).

Forskning

Kjell Wikvalls forskningsintresse rör steroiders biokemi och molekylärbiologi med fokus på enzymer och reglerande mekanismer i bioaktiveringen av vitamin D, biosyntesen av gallsyror, steroidogenesen och metabolismen av steroider. Studierna syftar till att förstå enzymernas normala funktion såväl som deras roll i sjukdom.

Wikvall och medarbetare isolerade och renade under 1980- och 1990-talen flera enzymer från lever vilka är nödvändiga för bildningen av gallsyror och aktiveringen av vitamin D till ett potent hormon. Enzymernas egenskaper, inklusive katalytiska egenskaper, substratspecificitet, partiell struktur och vävnadsdistribution undersöktes och rapporterades. Dessa tidiga biokemiska insatser ledde vidare till molekylärbiologiskt inriktade projekt rörande reglerande mekanismer för enzymernas gener i såväl leverceller som celler från flera andra vävnader. Bland annat har Wikvall och medarbetare rapporterat resultat rörande effekter av hormoner, aktiva vitamin D-metaboliter och relaterade syntetiska analoger på olika celltypers funktion. Några exempel kan nämnas här.

Glucocorticoider, såsom kortisol, och manliga könshormoner rapporterades öka uttrycket av en viktig gen i metabolismen av kolesterol via receptormedierad reglering och MAP kinas-signalering i en levercellslinje. Detta är av intresse eftersom denna gen påverkar kolesterolbalansen och anses kunna motverka arterioskleros. Glucocorticoider rapporterades också undertrycka en gen som reglerar koncentrationen av aktivt vitamin D hormon i benceller. Detta antyder förekomsten av en mekanism där glucocorticoider, vilka inducerar osteoporos, kan störa regleringen av nivåerna av aktivt vitamin D-hormon i mänskliga benceller. Andra fynd är att aktivt vitamin D-hormon påverkar uttrycket av viktiga gener i steroidogenesen i cellinjer från binjure och nervsystemet. Detta tyder på att aktivt vitamin D-hormon spelar en roll i regleringen av steroidhormoners bildning inte bara i binjurar utan också kan ha en roll i regleringen av neurohormon-syntesen i hjärnan.

Ytterligare exempel är fynd att syntetiska analoger till aktivt vitamin D-hormon hämmar prolifiering och migrering av humana cellinjer från den svårartade hjärncancer-sjukdomen glioblastoma multiforme. Resultaten antyder en möjlig roll för denna typ av föreningar i behandlingen av hjärncancer.

Speciellt intresse har också ägnats åt läkemedels-medierad genreglering av vitamin D-metabolismen i celler för att förstå molekylära mekanismer bakom ogynnsamma effekter på vitamin D status och benhälsa vid behandling med vissa läkemedel.

Efter att Kjell Wikvall blivit emeritus ingår han i steroidbiokemi-gruppen och bedriver verksamhet tillsammans med medarbetare inom cellbiologienheten vid institutionen. Exempel på projekt som Kjell Wikvall för närvarande är involverad i är effekter av 24-hydroxykolesterol på cellsignalering i CNS.

Kjell Wikvall har publicerat över 100 vetenskapliga artiklar i internationella tidskrifter. Han har varit huvudhandledare för 17 doktorander och biträdande handledare för 4 doktorander, vilka har disputerat för doktorsexamen. Hans forskning har under cirka 20 års tid stötts av Medicinska forskningsrådet och Vetenskapsrådet-Medicin.