Sigrid Schottenius Cullhed

forskare Forskare vid Kung. Vitterhetsakademien vid Litteraturvetenskapliga institutionen

E-post:
sigrid.cullhed[AT-tecken]littvet.uu.se
Telefon:
018-471 2902
Besöksadress:
Engelska parken, Thunbergsvägen 3 P
Postadress:
Box 632
751 26 UPPSALA

Mina kurser

Biografi

Jag disputerade vid Göteborgs universitet i november 2012 med en receptionshistorisk och textanalytisk studie av den senromerska poeten Faltonia Betitia Probas Vergilianska collagedikt Cento de Laudibus Christi. En reviderad version av avhandlingen gavs ut i serien Mnemosyne Supplements på Brill år 2015, och jag har skrivit artikeln om Proba i den senaste versionen av Oxford Classical Dictionary.

År 2013 erhöll jag en femårig Akademiforskartjänst för projektet ”Late Antiquity in the Scholarly Imagination”, som jag har bedrivit vid Uppsala universitet sedan maj 2014. Min forskning har under de här åren (1) bidragit till förståelsen för de mekanismer som ligger bakom moderna konstruktioner av senantiken som litterär och kulturhistorisk period i ett antal artiklar och i volymen Reading Late Antiquity (2018), recenserad bland annat i Bryn Mawr Classical Review och i Journal of Late Antiquity; (2) i ett antal bokkapitel angripit nya teoretiska och empiriska frågor som rör antika och medeltida kvinnliga författare och deras Nachleben; (3) samt i ett antal artiklar och kapitel utforskat och formulerat nya hypoteser om antika grekiska och romerska litterära representationer av kvinnorov och deras senare kulturhistoriska betydelse.

Jag har varit sakkunnig och opponent i Sverige och utomlands, handlett och undervisat på samtliga nivåer, är skribent i och medredaktör för två handböcker i litteraturvetenskaplig teori och metod, och har varit recensionsredaktör för Svenska litteratursällskapets tidskrift Samlaren sedan 2017.

Forskning

Antika och medeltida kvinnliga poeter

Ända sedan min studietid har jag intresserat mig för teoretiska och empiriska frågor som rör antika och medeltida kvinnliga författare. Min doktorsavhandling undersöker den senromerska poeten Faltonia Betitia Probas Vergilianska collagedikt Cento de Laudibus Christi och dess medeltida och moderna reception (Proba the Prophet 2012). Det är en av de äldsta kristna dikterna som bevarats och en av ytterst få antika verk författade av en kvinna. Centot består nästan uteslutningsvis av verser från Vergilius diktverk Eklogerna, Georgica och Aeneiden, men återberättar episoder ur Gamla och Nya Testamentet. Första delen av boken utforskar hur konstruktioner av ‘Proba’ genom historien förhåller sig till hur dikten har använts, tolkats och cirkulerat. Genom undersökningar av handskrifter, illuminationer och tidiga tryck visar jag hur dikten gick från att tjäna som skoltext under karolingisk tid till kristet orakel under senmedeltiden och slutligen monument över kvinnors intellektuella potential under renässansen och barocken. Därefter riktar jag uppmärksamheten mot arton- och nittonhundratalen och analyserar de mekanismer som gjorde att berättelsen om ‘Proba’ skrevs om och kom att handla om en from moder och hustru, snarare än om en skicklig och inflytelserik ordkonstnär och portalfigur för den senantika poesin. Mot bakgrund av resultaten från den receptionshistoriska undersökningen genomför jag en ny tolkning av dikten i studiens andra del.

Jag har även skrivit ett bokkapitel om emancipatoriska retoriska strategier i den medeltida författaren Hrotsvitha av Gandersheims helgonlegender (”Desire in Hrotsvith’s Hagiographical Legends”, 2013) och två kapitel om Sapfos diktning utifrån översättnings- och sexualhistoriska pespektiv (”När Sapfo kom ut”, 2015; ”Parallella levnadsberättelser: Sapfo, drottning Kristina och Victoria Benedictsson”, 2014)

Late Antiquity in the Scholarly Imagination

Syftet med mitt postdoktorala projektet "Late Antiquity in the Scholarly Imagination", finansierat av Kungliga Vitterhetsakademien sedan 2014, är att öka förståelsen och skärpa medvetenheten för de mekanismer som ligger bakom moderna konstruktioner av senantiken som litterär och kulturhistorisk period. Hittills har projektet bland annat kommit fram till att ett resultat av senantikens marginaliserade status i förhållande till sin motpart, den “klassiska” antiken, är att den tenderar att dyka upp för att åter försvinna ur det moderna kulturella medvetandet i Europa. Denna glömska ligger ofta till grund för en identifikatorisk impuls hos samtida uttolkare. Forskare som fick upp ögonen för senantiken under nittonhundratalet gav ofta uttryck för en känsla av att de kände igen sig i denna period och tillskrev denna känsla till faktiska historiska likheter: liksom vår tid präglades senantiken av “kris”, upplösning och förändring. Men i många fall kan denna föreställning spåras till glömska om att senantiken har spelat en betydande roll i konstruktionen av det moderna ända sedan 1700-talet. I själva verket är postmodernism och dess självbild som fragmentarisk i flera led influerad av arvet från senantiken.

Ett exempel på projektet övergripande tes ger jag i mitt bidrag till boken Reading Late Antiquity (2018), utgiven under mitt och Mats Malms redaktörskap, där jag skriver om den galliske poeten Rutilius Namatianus och hans verk ”Om hans återkomst” (”Rome Post Mortem: The Many Returns of Rutilius Namatianus”, 2018). I dikten skildrar poeten sin färd från det ödelagda Rom till sin hemort i södra Frankrike, plundrad även den av invaderande visigoter. Kapitlet behandlar textens historiska mottagande, från Edward Gibbons dagböcker, där den beskrivs som en symbol för det romerska imperiets ruiner, till den italienska dekadentismen och nationalismen, där Rutilius fick avsevärd politisk betydelse. I studien avtäcker jag den idag bortglömda historien om hur den fascistiska rörelsen gjorde Rutilius till representant för det förlorade romerska imperiet som nu skulle bli levande igen. Kapitlet avslutas med en diskussion om hur Rutilius under det senaste årtiondet återigen har blivit krisens och traumats poet. Filmskapare och forskare har efter 11 september-attackerna identifierat sig med diktaren och hans motvilliga resa från Roms sönderfallande monument efter Alariks härjningar. Kanske är detta inte så oväntat, argumenterar jag, med tanke på att den västerländska civilisationens rädsla för att ”falla” på grund av ”barbarinvasioner” har sitt ursprung i berättelsen om det romerska imperiets förfall.

Frågor om periodisering och historiografiska mekanismer i förhållande till den moderna receptionen av senantiken behandlas också i kapitlet ”The Consolation of Late Antiquity: Pierre Courcelle (1912–1980)”, som ingår i den referentgranskade antologin The New Late Antiquity (under utgivning). I volymen reflekterar dagens senantikenforskare över hur forskningsfältet växte fram under nittonhundratalet. Jag bidrar med en studie om andra världskrigets betydelse för konstruktionen av senantiken. Tesen är att senantiken och dess främsta intellektuella fungerade som en tröstande spegelbild för den franske filologen Pierre Courcelle i hans forskargärning, som i stora delar präglades av andra världskriget, fransmännens roll däri och traumat det innebar. I samband med arbetet kring Courcelle publicerade jag en helsida för DN Kultur, ”Så har myterna om 'raserna' och Roms undergång hållits levande” (2016), som inriktar sig på hur berättelsen om Roms fall artikulerades inom rasbiologin, framförallt i Sverige.

Representationer av sexuellt våld i grekisk och romersk litteratur och i den klassiska traditionen

Det här projektet började ta form inom ramen för projektet "Late Antiquity in the Scholarly Imagination", i en artikel om den senantike poeten Ausonius’ bröllopsdikt Cento Nuptialis, och särskilt dess sista del som skildrar brudparets första bröllopsnatt, en ökänt detaljerad beskrivning av ett samlag som genomförs mot brudens vilja (”In Bed with Virgil: Ausonius Past and Present”, 2016). Därefter har jag fortsatt att undersöka vidare teoretiska frågor om hur kroppsliga erfarenheter av sexuellt våld uttrycks i antika texter och har funnit att det sällan är särskilt uttalat utan snarare formuleras i ett antal återkommande metaforer, eufemismer och ellipser ("Me too” ger röst åt tusentals år av tystnad", 2017; ”Tystade kvinnor: Våldtäkt i grekisk och romersk litteratur”, 2019). Tystnad, hemlighållande och avbrutna berättelser tematiseras gång på gång, exempelvis i myten om Persefone — från Ovidius Metamorfoser till den senromerske poeten Claudius Claudianus dikt Om rovet på Proserpina eller Goethes monodram Proserpina (1778/1786) (”Persefone: missbrukare eller missbrukad?”, 2017). Till en början analyserade jag dessa passager som uttryck för vad litterära traumastudier och medicinsk forskning om det så kallade “frys-syndromet” förutspår, nämligen att tystnad och handlingsförlamning är en naturlig reaktion på trauman och övergrepp, men under arbetets gång började jag ifrågasätta förklaringens giltighet (”Proserpina in Pieces: Claudian on her Rape”, 2019). Västerländska akademiska traumastudier har kritiserats för sina universalistiska anspråk, och i samma anda formulerar jag inom den här delen av mitt postdoktorala akademiforskarprojekt hypotesen att de mångtaliga antika berättelser som programmatiskt förknippar våldtäkt med offrets tystnad snarare utgör en av hörnstenarna i en kulturspecifikt västerländsk diskurs där offer för sexuellt våld och passivitet sammanlänkas.

Forskningsintressen

Genushistoria, representationer av sexuellt våld, social- och kulturantropologiska perspektiv på litteratur, grekisk och romersk litteratur, bruket av antiken i modern konst, litteratur och underhållning.

Publikationer

Kontakta katalogansvarig vid den aktuella organisationen (institution eller motsv.) för att rätta ev. felaktigheter.