Tim Berndtsson

Universitetslektor Fil. dr, lärare vid Litteraturvetenskapliga institutionen

E-post:
tim.berndtsson[AT-tecken]littvet.uu.se
Telefon:
018-471 6188
Besöksadress:
Engelska parken, Thunbergsvägen 3 P
Postadress:
Box 632
751 26 UPPSALA

Tim Berndtsson heter jag och är filosofie doktor och forskare i litteraturvetenskap. I november 2020 disputerade med avhandlingen The Order and the Archive. Freemasonic Archival Culture in Eighteenth Century Europe.

Forskningsintressen

1700-tal, arkiv, frimureri, historiografi, känslohistoria, humorteori, reselitteratur, modern poesi, Ludvig Holberg.

Forskning

Avhandlingsprojekt

Min avhandling, The Order and the Archive: Freemasonic Archival Culture in Eighteenth-Century Europe (2020) handlar om arkivskapande inom Frimurarordens i 1700-talets Europa (främst Sverige och Tyskland). Studien undersöker dels de sätt frimureriet – som både varit och fortfarande är en vittförgrenad och inflytelserik form av slutet sällskap – varit kopplat till arkiveringspraktiker, med såväl administrativa som kunskapsrelaterade funktioner. Dels de tankar, föreställningar och fantasier som cirkulerat kring frimurarnas arkiv, såväl bland ordensmedlemmar själva som av utomstående betraktare. I min studie söker jag således visa både hur frimurare skapade arkiv och hur arkiv skapade frimurare.

Inom ramen för mitt avhandlingsprojekt, inom ramen för VR-Projektet ”Kunskap, makt, materialitet. Svenska arkiv 1727-1811”, har jag fått möjligheten att gå på djupet såväl med (den hitintills underutforskade) frågan kring hur den transnationella frimurarorden ansamlade sina ansenliga organisationsarkiv och manuskriptsamlingar under 1700-talet, och vilken socialhistorisk och kulturell roll detta arkiverande spelade. Här har jag nyttjat arkiv såväl i Sverige (framförallt Svenska Frimurare Orderns Arkiv och Bibliotek, vilket tills nyligen varit slutet för utomstående forskare) som arkiv i Köpenhamn, Berlin och Haag. Därigenom har jag kunnat studera mycket material som hittills varit ouppmärksammat av forskningen.

I min studie av frimurares bruk av och tal om arkiv och dokument, kan jag ge en mångfacetterad bild av hur en ”frimurerisk arkivkultur” formerades i relation till andra arkiv i tiden – förvaltningsarkiv, familjearkiv, företagsarkiv, vetenskapliga akademiers arkiv. Mitt fokus mot arkivering i termer av processer och praktiker gör att det blir å ena sidan tydligt att nationella historiskt orienterade (forsknings)arkiv knappast kan användas som en modell för att förstå den mångfald av arkivtyper och de funktioner de haft. Å andra sidan blir det också tydligt, i studien av just frimurarnas arkiv, i hur hög grad statliga administrativa arkivpraktiker (metoder att föra och arkivera protokoll över beslutsfattande möten, hålla diarium över korrespondens etc.) kom att påverka frimurarnas arkivbildning. Jag ser detta som en effekt av vad jag kallas symbios och mimesis. Frimureriska administratörer var påfallande ofta tränande i statliga administrativa tekniker och kom således att närmast rutinmässigt överföra dessa in i den frimureriska organisationen; det uppstod ofta (särskilt i Sverige och i tyska länder) ett slags symbios mellan ordern och statsmaskineriet. Men ordensmedlemmar gjorde också medvetna ansträngningar att göra ordensorganisationen till en bas för strategiskt handlande genom att utveckla statsliknande praktiker och former – mimesis.

Det har dock varit av central vikt för mig att visa att administrativt användande av arkiv endast berättar en del av historien. Lika viktigt för avhandlingens ämne är arkivet som kunskapsverktyg. I studier av arkiv diskuteras ofta bara den ena sidan: arkiv som förvaltningsverktyg eller arkivet som kunskapsresurs. Min poäng var att det som frimurare själva kallade sina arkiv var både administrationsarkiv och manuskriptsamlingar med texter ämnade att bevara och sprida ”frimurerisk” kunskap. I relation till arkivets roll i samlandet av information och formerandet av kunskap har det också varit centralt att poängtera i hur hög grad tillgång till dokument kan användas för satt strukturera relationer. Minst lika mycket som arkivering kan tjäna till att sprida information kan det också begränsa och innestänga.

”Hemligheter” var centralt för frimureriets sätt att fungera. Detta har varit vida känt och omtalat, ända sedan orden grundades under 1700-talet, såväl av medlemmar själva som av observatörer utifrån. Genom att låta medlemmar få ta del av ”hemligheter” som de (åtminstone i teorin) inte var del av innan sin initiation i Ordern, eller den specifika ordensgraden, så reglerades gränsen mellan frimureriet och omvärlden. Förutom denna systemfunktion hos hemlighållandet, så utövade idéer om ”hemligheter” en lyster i offentligheten. Till de studier av frimurerisk hemlighetskultur som finns, kan min studie av arkivering framvisa i hur hög grad frimureriska koncept om hemligheter i praktiken kom att kopplas till dokument – vars innehåll hemlighölls genom undangömmande eller förborgades bakom mångtydiga symboler och hieroglyfiska chiffer. Härvid analyserar jag i synnerhet det tyska frimurarsystemet Ordern av den Strikta Observansen – som formades kring en berättelse om obekanta ”högre syften” och ”okända superiörer”. Frimureriets strukturella koppling till hemlighållande tjänade också till att göra logerna till en kanal för esoteriska kunskapsformer (såsom alkemi eller kabbala). Frågan om sådan typ av kunskap har varit en del av frimureriet från det att organisationen började anta etablerad form på 1600-talet, eller om det tillkommit senare, är för min studie sekundär till frågan hur frimureriets slutna arkivstruktur kom att fungera som reserv för kunskap som ansågs inkommunikabel i gängse mening – i synnerhet under det sena 1700-talet och tidiga 1800-talet, då esoteriska (”ockulta”) kunskapsformer i allt högra grad kom att förlöjligas och trängas ut ifrån det offentliga.

Arkiv har med ordning att göra, och i min studie finner jag i en rad olika situationer belägg för hur ett sammanställande av information i dokument, och ordnande av dokument i arkiv – ”ordning och reda” – relaterar till mera abstrakta föreställningar om metafysisk och kosmisk ordning, vartill många av frimureriets abstrakt formulerade mål riktades. Att ordna ett arkiv kan vara att ordna en världsbild. Att arkivering var centralt i skapandet av en särskild form av ”frimurerisk” kunskap och livsföring. Frimureriska arkivmaterial har såldes ofta kunnat användas som belägg, såväl av frimurare själva, som exempelvis velat framhålla hur orden tjänat till att befordra en god moralisk ordning, som av konspirationsteoretiker av varjehanda slag, som under skilda tider velat utpeka frimureriet som en aktör i en dold världsordning. De avslutande analyserna i min studie går in i litteraturen och visar hur fantasier om ordensarkiv blev ett verkningsfullt skönlitterärt medel för att gestalta såväl farhågor kring dold och osynlig maktutövning och hoppfulla utopier kring möjligheten att bygga en ny (samhälls)ordning inuti den gamla: Jag läser hemligförbundens roll i Johann Wolfgang von Goethes Wilhelm Meisters Lehrjahre (1795–96), Carl Grosses Der Genius (1791–1795) och George Sands La Comtesse de Rudolstadt (1843). Min poäng är inte bara att fantasier och fiktiva berättelser tog sitt material ur faktiska praktiker i frimurarorden – vilket de förvisso gjorde – utan även att sådana berättelser bidrog till att forma de sätt genom vilka frimurare (och andra hemliga sällskap) själva ordnade sina arkiv. Dokument gav upphov till fantasier, fantasier gav upphov till dokument; frimurare skapade arkiv, arkiv skapade frimurare.

Kontakta katalogansvarig vid den aktuella organisationen (institution eller motsv.) för att rätta ev. felaktigheter.

Tim Berndtsson
Senast uppdaterad: 2021-03-09