Lina M. Eriksson

Lina M Eriksson leder för närvarande ett forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet (5 miljoner kronor, 2022-2026) på temat resiliens och civilt försvar. Hon disputerade 2017 vid Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet, och har sedan 2011 varit knuten till Centrum för naturkatastrofslära. Tidigare har hon gästforskat som Fulbrightstipendiat vid Stanfords Europe Center, och forskat vid Stockholms universitet, samt forskat och undervisat vid Göteborgs- och Karlstads universitet. Lina är specialist på krishantering av naturkatastrofer, naturrisker och ansvarsutkrävande, samt svensk partipolitik, selektion av politiker och lekmannadomare och val. Hon är författare till ett flertal vetenskapliga artiklar, rapporter och en bok. Hon har undervisat i kurser på alla nivåer av universitetsstudier, från förstaårskurser till masterkurser i ämnen som statsvetenskap, krishantering och naturrisker, internationella relationer, internationella utvecklingsstudier och forskningsmetoder, och hon har handlett och granskat över 100 kandidat- och magisteruppsatser.

Att leva som överlevande: en studie av tsunamiöverlevares politiska-, sociala- och ekonomiska integration

Hur påverkas vi av traumatiska upplevelser och plötslig sorg? Varför går vissa människor genom livet med en förmåga att återhämta sig från sådana upplevelser medan andra inte gör det?

Detta projekt syftar till att besvara gåtan om vad som gör oss motståndskraftiga mot traumatiska händelser och plötslig sorg. Om vi kan förstå hur vi påverkas av traumatiska händelser och plötslig sorg, och vad som gör oss motståndskraftiga mot sådana händelser, så kan vi också förstå vilka tänkbara åtgärder som kan leda till ökad välfärd efter trauma och sorg. Om vi kan utveckla sådana åtgärder som samhälle så kan det vara till en stor nytta. Det här projektet ger oss möjlighet att göra just det.

Projektet arbetar med anonymiserade data från befintliga register. Den huvudsakliga datakällan är uppgifter om de cirka 16 030 svenska överlevande från tsunamikatastrofen i Sydostasien 2004, samt uppgifter om anhöriga till de omkomna (cirka 530 svenskar). Vi kopplar dessa uppgifter till administrativa uppgifter från Socialstyrelsen och folkbokföringen på SCB och kombinerar dem med en enkätundersökning. Kombinationen av datakällor, och en verklig storskalig kris som en händelse, gör att vi kan studera de kort- och långsiktiga effekterna av tsunamin på ett brett spektrum av sociala, hälsomässiga, ekonomiska och politiska utfall. Denna unika möjlighet öppnar för att identifiera vad som gör oss motståndskraftiga.

Syftet är att förstå hur de överlevande svenskarna har klarat sig som grupp, och varför vissa har klarat sig bättre än andra. Vi vill också förstå hur anhöriga till de omkomna har klarat sig som grupp, då dessa individer utsatts för plötslig sorg.

Projektet bidrar med forskning av hög vetenskaplig kvalitet och har goda möjligheter att vara till nytta vid utformningen av åtgärder som leder till ökad välfärd efter trauma och sorg.

Sammanfattningsvis kan kunskapen från detta projekt bidra till ökad motståndskraft mot traumatiska händelser som drabbar individen, men också mot plötsliga storskaliga kriser som påverkar oss som samhälle. Genom att förstå vad som gör oss motståndskraftiga mot traumatiska händelser så har vi helt enkelt möjlighet att bättre förbereda oss för framtida kriser. Denna kunskap kan i framtiden bidra till ökad beredskap och säkerhet för civilbefolkningen genom att erbjuda relevanta åtgärder när krisen kommer. På så vis avser projektet att bidra med viktig kunskap för en mångfacetterad krisberedskap och ett stärkt civilförsvar.

• Löptid för projektet: 2022 - 2026
• Finansiering: Vetenskapsrådet
• Medverkande personer: Lina M. Eriksson (Forskningsledare, UU-CNDS), postdoktor Kalle Ekholm (UU), medverkande forskare Kåre Vernby (UU-SU).