Organisation och personal

Anna Danielsson

universitetslektor vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier

E-post:
anna.danielsson[AT-tecken]edu.uu.se
Telefon:
018-471 1676
Besöksadress:
von Kraemers allé 1 A
752 37 Uppsala
Postadress:
Box 2136
750 02 Uppsala

forskare vid Centrum för genusvetenskap

E-post:
Anna.Danielsson[AT-tecken]gender.uu.se
Besöksadress:
Kv Botan, Villav 6
75236 Uppsala
Postadress:
Box 527
751 20 Uppsala

Kort presentation

Anna Danielsson är docent och universitetslektor i didaktik. Hennes forskningsintressen handlar om genus-, makt- och identitetsperspektiv på naturvetenskapernas didaktik. Hon leder under åren 2013-16 VR-projektet "Power, knowledge and identity in science technology classrooms", och deltar även i VR-projekten "Ingenjörsskap i förändring: kunskaps- och identitetsperspektiv på projektarbete i ingenjörsutbildning" (2015-17) samt "Lärarutbildares naturvetenskap under lupp" (2015-18).

Akademiska meriter: FD, docent

Mina kurser

Biografi

Anna Danielsson deltar för närvarande i tre olika forskningsprojekt, alla finansierade av Vetenskapsrådet:

Ingenjörsskap i förändring: kunskaps- och identitetsperspektiv på projektarbete i ingenjörsutbildning (2015-17)

I fokus för denna studie står skapandet av ingenjören. Historiskt sett har ingenjörsprofessionen haft nära koppling till teknologisk kunskap men sedan 1990-talet har behovet av generiska kunskaper såsom t.ex. ledarskap, samarbete och kommunikation vuxit sig allt starkare. Ett sätt för högskolans ingenjörsutbildningar att möta professionens och samhällets behov av en sådan "uppmjukad" ingenjörsidentitet och kunskap är att låta ingenjörsstudenterna arbeta i projektform. Projektarbetet som studieform flörtar visserligen med den autentiska arbetssituationen för en ingenjör men den skiljer sig också åt, t.ex. genom att projektarbetet har lärandet som huvudfokus. Men vad är det studenterna lär sig genom denna arbetsform ? och vad tror de att de ska lära sig? Å ena sidan står projektarbetsformen nära ingenjörens vardag ? å andra sidan utmanar den föreställningar om ingenjören som experten då den suddar ut gränserna för vad som räknas som "rätt svar" på ett problem, vilken kunskap som egentligen är viktig samt ger utrymme till förhandlingar kring vem som kan uttrycka sig, blir lyssnad till osv. Tidigare forskning inom ingenjörsutbildningsfältet har pekat på behovet av mer forskning om hur människor tillsammans lär sig att bli är ingenjörer. Detta gap vill vi fylla genom att studera vilka kunskapsmönster som etableras när ingenjörsstudenter samarbetar. Dessutom vill vi utforska hur studenterna i samband med detta kunskapande förhandlar olika identitetspositioner. Tidigare studier har visserligen undersökt ingenjörers identitetsskapande men då främst i förhållande till kvinnor och aldrig genom att studera hur de förhandlas i praktiken. Vi ser det dock som produktivt att studera identitet som rörlig position där olika typer av maktrelationer aktiveras. Vidare har vi ambitionen att utveckla teorier om hur kunskaps- och identitetsskapande processer interagerar med varandra. Rent konkret kommer vi följa ingenjörsstudenter och med hjälp av videokamera spela in sekvenser av deras arbete i grupp. Totalt kommer vi följa projektgrupper à fyra till sex studenter inom vardera tre olika ingenjörskurser spridda över tid inom utbildningen. Vi ämnar även intervjua studenterna en och en vid ingången och slutet av de olika projektarbetena samt som komplement också genomföra ett antal gruppintervjuer. Resultaten från studien är viktiga då de kan bidra med ökad kunskap om de utmaningar som ingenjörsstudenter möter i en tid då ingenjörsutbildningen är under förändring. Kunskap om projektarbetsformens potential för lärande och identitetsskapande är viktig för att kunna vidareutveckla högskoleutbildningen för ingenjörer men även för andra utbildningar. Således kan studiens resultat även komma andra ämnesområden inom högre utbildning till del. Den nya kunskapen kan vidare bli betydelsefull genom att den utmanar föråldrade föreställningar vem ingenjörsstudenten är, vilken kunskap som är viktig och i vilket sammanhang. Teoriutveckling såsom vi beskrivit den ovan är också ett viktigt bidrag inte bara för fältet utan även för att förstå hur praktik och teori befruktar varandra.

Projektet finansierat av Vetenskapsrådet UVK.

Medverkande: Maria Berge (huvudsökande), Umeå universitet, Anna Danielsson, Eva Silfver, Umeå universitet, Åke Ingerman, Göteborgs universitet

Lärarutbildares naturvetenskap under lupp - en studie av gränslandet mellan ämnesdiscipliner och skolämnen (2015-2018)

Lärarutbildares naturvetenskap under lupp - en studie av gränslandet mellan ämnesdiscipliner och skolämnen I media och politisk debatt ges stort utrymme åt frågor som rör skolans område. Med oro framförs budskap om att elevers prestationer har försämrats och som en följd av detta återkommer med viss regelbundenhet krav på reformer av skola och lärarutbildning. Sådana reformer har också nyligen genomdrivits: lärarutbildningen har gjorts om, betyg har införts i tidigare skolår, och i enlighet med den politiska agendan ska ämnen få större vikt. En annan återkommande framförd oro är elevers vikande intresse för vissa ämnesområden t.ex. naturvetenskap. Lärarutbildningen är central för hur blivande lärare kommer att arbeta med naturvetenskapliga ämnen, vilken ämnesdidaktisk kompetens de får med sig och även vilket ämnesinnehåll som kommer att anses som viktigt. Forskning inom naturvetenskapernas didaktik har historiskt och mängdmässigt dominerats av studier om individens förståelse av begrepp och begreppsförändring. Forskare inom fältet har under de senaste decennierna påtalat att naturvetenskapliga ämnen i större utsträckning bör innehålla och problematisera samhälleliga spörsmål såväl som kunskaper om naturvetenskapens karaktär och verksamhet. En sådan breddning har även använts som argument för att stimulera elevers intresse. Den naturvetenskapligt didaktiska forskningen har till övervägande del varit inriktad mot elever och elevers lärande, men också haft skollärare eller lärarstudenter som studieobjekt. Forskning om lärarutbildare däremot är sparsam. På många lärosäten i Sverige läser lärarstudenter naturvetenskap på de naturvetenskapliga institutionerna, vilket betyder att lärarutbildarna i dessa fall är naturvetare och ofta forskare inom sina ämnen. Dessa naturvetares uppfattning om det övergripande syftet med undervisning och vad som är centrala ämneskunskaper för lärare i skolan, är något som inte i någon nämnvärd utsträckning har studerats. Vårt föreslagna forskningsprojekt vill bidra med sådan kunskap. Projektet syftar till att belysa lärarutbildares syn på sina ämnesdiscipliner och hur denna syn manifesteras i lärarutbildningen. Målet är att synliggöra, ofta outtalade, föreställningar om naturvetenskapliga ämnen och dess kulturer som förs vidare via lärarutbildningen till skolämnena. Hur framställer biologer, fysiker och kemister sina respektive akademiska discipliner i tal och handling beroende på sammanhang? Vilka föreställningar om ämnet och dess praktiker förmedlas i mötet med studenter? Hur omformar lärarutbildare sina respektive ämnen inom ramen för lärarutbildningen? I det 4-åriga projektet kommer data att samlas via tre metoder; skuggning, tvärdisciplinära fokusgruppsamtal samt individuella intervjuer. Tolv lärarutbildare i ämnena biologi, fysik och kemi som undervisar både på lärarprogrammets ämneskurser och på ämneskurser för andra målgrupper av studenter (t.ex. naturvetenskapliga kandidatprogram och/eller ingenjörs-program) kommer att skuggas. Skugga innebär att följa i personernas fotspår och föra fältanteckningar över vad som görs och sägs samt om den kulturella omgivningen. Skuggningen följs upp med tvärdisciplinära fokusgruppssamtal, där varje grupp är sammansatt av två biologer, två fysiker och två kemister. Dessa två empiriinsamlingsmetoder kompletteras med individuella djupintervjuer av ytterligare 30 naturvetare, för att öka validiteten och undersöka resultatens generaliserbarhet. Den analysmetod som kommer att användas innebär att olika kulturella mönster kontrasteras mot varandra, där de naturvetenskapliga disciplinerna och lärarutbildningen ses som separata men överlappande kulturer. Genom metoden framträder vilka värden och antaganden som dominerar respektive ignoreras och därmed blir de också möjliga att förändra. Genom projektet kan en ökad förståelse erhållas för hur den inomvetenskapliga synen på kunskap, ämnesinnehåll och praktik förmedlas och omformas när biologer, fysiker och kemister deltar i lärarutbildning. En mer visionär betydelsen av projektet är att det kan bidra till att bryta stereotypa uppfattningar om naturvetenskap och därmed ge nya sätt att tänka kring dessa ämnen, något som på längre sikt också kan påverka elevers intresse för naturvetenskap.

Projektet finansierat av Vetenskapsrådet UVK.

Medverkande: Kristina Andersson (huvudsökande) UU, Annica Gullberg, Örebro universitet, Anita Hussénius, UU, Anna Danielsson, Maja Elmgren, UU, Martha Blomqvist, UU, Susanne Engström, KTH, Kathryn Scantlebury, University of Delaware, Cathrine Hasse, DPU.

Kunskapens makt: Hur lärare möjliggör elevers deltagande och kunskapande i NO- och teknikklassrum (2013-2016)

Syftet med projektet är att bidra till kunskap om inkluderings- och exkluderingsprocesser inom naturvetenskap och teknik (N&T). Projektet inriktar sig mot två nyckelperioder för elevers relation till dessa områden: högstadiet, då forskning visar att många elever tappar sitt intresse för ämnena, och gymnasiet, då elever väljer om de vill gå vidare till universitetstudier i ämnena. Genom att analysera klassrumsprocesser i relation till hur elever ser på naturvetenskap och teknik, och på sin egen roll i N&T-klassrum hoppas vi bidra till en ökad förståelse för elevers val och bortval av naturvetenskap och teknik samt att bidra till en mer inkluderande N&T-undervisning. Centralt i projektet är att utforska hur kunskapsutveckling och maktrelationer är sammanlänkade i klassrummet, till exempel, vilka möjligheter till meningsskapande och identitetsutveckling som lärares val av undervisningsinnehåll och undervisningsform öppnar för olika elever och grupper av elever. Projektet består av tre delstudier. I den första delstudien utforskas vilka lärandemöjligheter som skapas av lärarnas klassrumshandlingar. Den andra delstudien undersöker vilka klassrumspositioner och kunskapanden som möjliggörs för olika studenter. Delstudie tre söker identifiera hur studenters klassrumspositioner förändras och utvecklas samt relatera delstudie två
till studenternas egna upplevelser av vad de ser som möjligt och intressant för dem inom naturvetenskap och teknik. Olika typer av undervisningsmoment i fysik och teknik kommer att observeras och videofilmas. Videomaterialet kommer även att kompletteras med intervjuer med lärare och elever, för att få fatt i hur de ser på t.ex. naturvetenskapens och teknikens roll i samhället och uppfattar sina egna roller i klassrummet. I analysen av videomaterialet och intervjuerna använder vi oss av två olika analysverktyg: praktisk epistemologi och positionsteori. I en praktisk epistemologisk analys studeras vad det är som får handlingar eller samtal att ta vissa riktningar och fortsätta på vissa sätt och hur individer värderar olika alternativ. I synnerhet intresserar vi oss för hur lärares undervisningspraktiker är relaterade till elevers meningsskapanden. Positionsteori ger oss verktyg för att studera hur lärare och elever positionerar varandra, och även naturvetenskapliga kunskaper och praktiker. Denna analys fokuserar på så sätt hur individer likväl som praktiker och kunskaper inkluderas och exkluderas i förhållande till N&T i klassrumsprocesser. Att analysera processer kopplade till kunskap och makt blir särskilt intressant i relation till högstatusämena fysik och teknik, som tidigare forskning visar att många elever har svårt att identifiera sig med.

Projektet finansierat av Vetenskapsråden UVK 2013-2015

Medverkande: Maria Berge (Umeå universitet), Anna Danielsson (Uppsala universitet - huvudsökande), Åke Ingerman (Göteborgs universitet), Malena Lidar (Uppsala universitet) och Leif Östman (Uppsala universitet).

Anna Danielsson har tidigare medverkat i projekten:

Att utmana blivande NO-lärare: Ämnesinnehåll och genusmedvetenhet i samspel för en mer inkluderande naturvetenskap (2011-2013)

Det är ett faktum att det fortfarande är färre kvinnor än män som väljer naturvetenskapliga karriärer och en mängd forskning har ägnat sig åt att försöka förstå och förklara varför. Olika områden inom det naturvetenskapliga fältet är mer eller mindre öppna för kvinnor. I Sverige finns det till exempel relativt många kvinnliga biologer och kemister, framförallt på lägre nivåer, men färre fysiker, matematiker och maskiningenjörer. De senare är yrken med maskulina förtecken. En förklaring till den ojämna könsfördelningen är att ämnesområden som matematik, teknik och naturvetenskap är starkt förknippade med ett manligt symbolspråk, som många flickor/kvinnor har svårt att identifiera sig med. I grundskolans tidigare år undervisar lärare som har begränsade kunskaper inom naturvetenskap/teknik och som uppger att de har ett dåligt självförtroende vid undervisning i kemi, fysik och teknik. Lärarnas osäkerhet får därför konsekvenser för elevernas intresse och lärande i dessa ämnen. En nyligen publicerad studie från USA visar att flickor med kvinnliga lärare som är osäkra i matematik, presterar sämre och får ett lägre självförtroende i ämnet. Forskning visar också att lärare har olika förväntningar på flickor och pojkar i naturvetenskap/teknik och att lärares förväntningar har betydelse för hur väl elever presterar i ämnena. Lärarutbildningen är därför
av central betydelse om man vill åstadkomma förändringar vad gäller kunskaper och attityder till naturvetenskap hos lärarna och i förlängningen hos eleverna. Att lära sig naturvetenskap handlar dock inte enbart om att förstå ämnesbegreppen utan innebär också att få kunskaper om naturvetenskap som en social och kulturell verksamhet. I vårt forskningsprojekt är vi intresserade av att undersöka hur en ökad genusmedvetenhet kan åstadkommas hos blivande lärare inriktade mot grundskolans tidigare år och om det i förlängningen kan leda till en förändring av undervisningen i naturvetenskapliga ämnen, både med avseende på innehåll och på utförande. I projektet utforskas lärarstudenters relation till lärande och undervisning i
naturvetenskap från ett genusperspektiv: Hur förändras deras syn på naturvetenskap när såväl ämnesinnehåll som undervisning i ämnet belyses med ett kritiskt genusperspektiv? Hur stärks studenten i sin roll som blivande No-lärare av en sådan vidgning av ämnesundervisningen eller på vilket sätt uttrycks ett motstånd mot att beakta sådana aspekter? Hur skapas identiteter som lärare i naturvetenskap och hur påverkas detta identitetsskapande av ämnesdidaktiska kunskaper och genus(o)medvetenhet? Inom projektet följs en årskull lärarstudenter inriktade mot naturvetenskap. I utbildningen kommer undervisningsmoment att integreras som behandlar kritiska perspektiv på genus i relation till naturvetenskap och som lyfter fram naturvetenskapen som kultur. Lärarstudenternas deltagande i dessa moment kommer att dokumenteras, kompletteras med intervjuer samt analyseras. Projektet bedrivs i skärningspunkten mellan utbildnings- och genusvetenskap och kommer att genomföras vid Centrum för Genusvetenskap vid Uppsala i samarbete med Högskolan i Gävle. Forskargruppen består av natur- och samhällsvetare från dessa två lärosäten samt internationella samarbetspartners. Målet med projektet är att skapa ny och fördjupad förståelse av genus och naturvetenskapligt lärande. Detta är viktigt både som ett teoretiskt bidrag till forskning inom naturvetenskapernas didaktik och för att i förlängningen kunna bidra till en mer inkluderande naturvetenskaplig undervisning.

Finansierat av Vetenskaprådet UVK: 2011-2013

Medverkande: Kristina Andersson (Uppsala universitet), Anna Danielsson (Uppsala universitet), Annica Gullberg (Högskolan i Gävle och Uppsala universitet), Anita Hussénius (Uppsala universitet - huvudsökande) och Kathryn Scantlebury (University of Delaware).

"Jag kan inte tänka abstrakt!" Genusperspektiv på hur F-5 lärare konstruerar identiteter som lärare av naturvetenskap i spänningen mellan det "kvinnliga" lärarskapet och den "manliga" fysiken (2010-2012)

"Jag kan inte tänka abstrakt!" Detta är ett av många tydliga avståndstaganden från fysikämnet jag mött i min undervisning av lärarstudenter inriktade mot grundskolans tidigare år. Min erfarenhet från undervisning av lärarstudenter i fysik är att många av dem tydligt distanserar sig från fysikämnet och dessutom upplever det som svårt och irrelevant för sitt framtida yrkesutövande. Forskning har visat att lärare i grundskolans tidigare år känner sig osäkra på att undervisa i naturvetenskap, till följd av bristande kunskaper i ämnet. Men lärande av ett ämne handlar om mer än om den rena ämneskunskapen inhämtas eller inte, det handlar om att på olika sätt förhålla sig till en ämneskultur och skapa en egen identitet som är förenlig med ämnets normer och förväntningar. Ett sådant synsätt på lärande som ett identitetsskapande menar jag att kan ge nya och viktiga insikter i hur lärarstudenter hanterar både sitt eget och sina framtida elevers lärande av naturvetenskap. Ser de naturvetenskapen, dess kunskapssyn och världsbild som något som är förenligt med vilka de ser sig själva som och vilka de vill vara? Detta projekt utforskar hur lärarstudenter, inriktade på grundskolans tidigare år, skapar sig identiteter som lärare av naturvetenskap. I synnerhet fokuseras på mötet mellan de två starkt könskodade verksamheterna "fysik" och "lärare för yngre barn". I projektet undersöks hur lärarstudenterna ser på de naturvetenskapliga ämnena och vilket deltagande i naturvetenskap de ser som möjligt för sig själva och för sina framtida elever. Till exempel, hur de hanterar att vara auktoriteter på naturvetenskap i klassrummet, samtidigt som de själva är marginaliserade deltagare i naturvetenskapen som helhet. Vilka faktiska klassrumskonsekvenser får deras syn på naturvetenskap och på genus? Jag menar vidare att kunskap om hur dessa lärare, från sin marginaliserade position, på olika sätt förstår, deltar i och gör motstånd mot naturvetenskap kan ge viktiga insikter i naturvetenskapernas ämneskulturer. Teoretiskt tar projektet sin utgångspunkt i en förståelse av lärande som ett identitetsskapande och en förståelse av genus som något som görs, i förhållande till de ramar som sätts av bland annat kropp och samhälle. Detta dubbla teoretiska angreppssätt tillåter mig att analysera hur görande av genus, naturvetenskap och undervisning av yngre barn på olika sätt kopplas samman i lärarstudenternas förhandlingar av vad det innebär att undervisa i naturvetenskap. I analysen fokuseras vidare frågeställningar kring makt, auktoritet och status. Datainsamlingen kommer att ske genom intervjuer och klassrumsobservationer, där jag observerar lärarstudenterna i undervisningsaktiviteter associerade med både fysik, kemi och biologi. Detta är särskilt betydelsefullt då tidigare forskning om naturvetenskapligt lärande i grundskolan ofta behandlat naturvetenskapen som en enhet. Vid klassrumsobservationerna kommer jag att föra fältanteckningar (och spela in mindre sekvenser) och dessa kommer sedan att ligga till grund för mer detaljerade intervjuer där jag låter lärarna reflektera kring specifika klassrumssituationer. Målet med projektet är att skapa ny och fördjupad förståelse av genus och naturvetenskapligt lärande, samt av hur lärare för yngre barn förhåller sig till naturvetenskap. Båda dessa komponenter är viktiga för en naturvetenskaplig utbildning för blivande lärare som utvecklar inte bara deras kunskap i ämnet, utan också om ämnet. Det senare är i synnerhet viktigt för deras möjligheter att kritiskt kunna analysera naturvetenskapen och den egna positionen i relation till naturvetenskapen. Detta är kopplat till läroplanens mål beträffande kunskapens användning, men också till att ge lärarstudenterna ökade möjligheter att analysera sitt eget och sina elevers deltagande i, och kanske även motstånd mot, naturvetenskap. I förlängningen kan en fördjupad förståelse av genus och naturvetenskapligt lärande vidare bidra till att utveckla en mer inkluderande naturvetenskaplig undervisning, för lärarstudenter likväl som för skolelever. Projektet ger även teoretiska och empiriska bidrag till forskningsfältet kritiska studier av naturvetenskap, lärande och genus.

Postdokprojekt finansierat av Vetenskapsrådet UVK, förlagt vid University of Cambridge.

Lärande i grupp: ett flervetenskapligt perspektiv på skapande och deltagande i diskursiva läranderum (2006-2008)

Att lära sig fysik i grupp: ett tvärvetenskapligt perspektiv på lärandets möjligheter Undervisning i mindre grupper är en av de nya undervisningsformer på universitetsnivå som på senare tid vunnit viss mark i den annars mycket traditionella undervisningen i fysik, vilken annars länge dominerats av undervisningsformer såsom lärarstyrda föreläsningar och individuell problemlösning. Bakgrunden till att man delvis frångått den traditionella undervisningen och satsat på lärande i grupp är att lärare och andra pedagoger antagit att den nya sortens metoder för lärande är bättre än de tidigare. Bland annat har studenternas möjligheter att påverka och själva vara med och skapa möjligheter till lärande i en gruppbaserad undervisningssituation antagits vara mycket annorlunda (och för kunskapsinhämtningen mer fördelaktig) i jämförelse med klassrumsundervisningen där lärandet styrs av läraren. Dock vet man i själva verket tämligen lite om hur lärande i grupp i ett naturvetenskapligt ämne såsom fysik egentligen fungerar, hur kunskap i ämnet gemensamt byggs upp samt vilka faktorer som hindrar respektive stödjer lärande för olika individer, eftersom dessa nya pedagogiska satsningar i hög grad byggt mer på antaganden eller begränsade (empiriskt såväl som teoretiskt) undersökningar än på systematiska undersökningar utifrån en hellhetssyn på lärande. Detta projekt avser därför att utifrån en tvärvetenskaplig ansats söka en bättre förståelse kring hur lärande i grupp fungerar och hur lärande under sådana former bäst kan stödjas. Inom ramen för detta projekt söker vi svar på följande frågor: • Vilka möjligheter till lärande ger gruppdiskussioner i ett ämne som fysik upphov till? Hur skapas kunskap kring och förståelse av begrepp och fenomen när studenterna själva är medskapare av kunskapen? • Hur erfar studenterna dessa lärandemöjligheter och hur agerar de i förhållande till dem? Vilket är de språk- och kommunikationsmässiga mönster som gruppdeltagarna är medskapare till och hur påverkar dessa möjligheterna till lärande? • Kan några maktmönster urskiljas i lärandesituationen och vilka konsekvenser har dessa för skapandet och erfarandet av lärandemöjligheter? Inom ramen för projektet kommer material att samlas in i form av video- och ljudinspelningar ifrån olika typer av grupparbeten i fysik vid två olika studieprogram på universitetsnivå , dvs. där undervisningsformen används i sin ’naturliga’ kontext. Dessutom kommer gruppdeltagarna att intervjuas om hur de erfarit gruppens arbete och vilka lärandemöjligheter de har uppfattat. Resultaten från projektet kommer att framträda genom en parallell analys av å ena sidan gruppdynamiken och å andra sidan gruppdeltagarnas egna upplevelser av lärandesituationen. Analysen görs med inom ramen för ett antal olika men kompletterande teorier: (1) variationsteori med fokus på i vilken utsträckning en lärandesituation erbjuder möjligheter för gruppdeltagarna att uppfatta de olika dimensionerna av t.ex. ett fysikfenomen, (2) fenomenografi med fokus på hur de olika möjligheterna att lära sig fysik upplevs av gruppmedlemmarna, samt (3) sociokulturell, lingvistisk och genusteoretisk analys med fokus på hur maktrelationer manifesteras i deltagarnas kommunikation och interaktion. De förväntade resultaten av projektet är en ökad förståelse kring hur grupparbete som pedagogisk metod fungerar i naturvetenskapliga ämnen samt ökade kunskaper kring hur naturvetenskapligt lärande kan utvecklas. Resultaten kommer att bestå av beskrivningar, kvalitativa klassificeringar, samt analytiska begreppsbildningar och verktyg lämpliga för att analysera och diskutera lärande i grupp inom naturvetenskap på universitetet. Projektet är viktigt med tanke på sällsyntheten av teoretiskt väl förankrad forskning som fokuserar på lärande av fysik på universitetet i Sverige. Utgångspunkten från faktisk undervisning gör resultaten viktiga för framtida undervisning och lärande i fysik. Projektets tvärvetenskapliga karaktär, som spänner bland annat över fysik, pedagogik och sociologi, utlovar framväxandet av intresssanta korsbefruktningar av perspektiv och ideer under arbetets gång.

 

Publikationer

Kontakta katalogansvarig vid den aktuella organisationen (institution eller motsv.) för att rätta ev. felaktigheter.