Ylva Strid

forskare vid Institutionen för ekologi och genetik, Evolutionsbiologi

E-post:
ylva.strid[AT-tecken]ebc.uu.se
Telefon:
018-471 2824
Besöksadress:
Evolutionsbiologiskt Centrum
Norbyvägen 18D
752 36 UPPSALA
Postadress:
Evolutionsbiologiskt centrum
Norbyvägen 18D
752 36 UPPSALA

Kort presentation

I oktober 2012 erhöll jag min fil. Dr vid inst. för Skoglig mykologi och växtpatologi, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Mitt doktorandsprojekt fokuserade på om barkborrar underlättade spridningen av rötsvamp via död ved. Under 2014 blev jag tilldelad FORMAS mobilitets stöd och anslöt mig till Rosling Lab vid Uppsala Universitet som post doc 2015. Mina projekt inriktar sig på barkborrarnas ekologiska strategier och vilken effekt svamp knuten till barkborrarna har på förökningsframgång.

Mina kurser

Biografi

Jag är intresserad av hur viktigt svamp-barkborre interaktionen är för förökningsframgången hos barkborre arter med olika ekologiska strategier. Primära aggressiva träddödande barkborrar mot sekundära ”snällare” barkborrar och mycangiala barkborrar (morfologiska strukturer innehållande specifik svamp) mot icke mycangiala barkborrar. Responsvariabeln läses av i barkborrens fitness dvs. förökningsframgången. Målet med min forskning är att öka förståelsen för vad som driver barkborrens utbrotts dynamik och därmed utveckla nya möjligheter att minska skadegörelsen som uppstår vid ett massivt utbrott av barkborrar.

Jag tillämpar klassiska taxonomiska metoder i kombination med molekylära analyser för att förstå sambandet mellan barkborrens förökningsframgång och svamp interaktion.

Min Post doc tjänst är finansierad av FORMAS Mobilitetsstöd och ett samarbete mellan Anna Rosling (Uppsala Universitet), Diana Six (The University of Montana), och Martin Schroeder (Sveriges Lantbruksuniversitet). Studien inkluderar fem barkborrearter (två mycangiala/träddödararter, en icke mycangial träddödarart och två icke-mycangiala sekundära arter). Alla dessa uppfattas som skadeinsekter i barrskog. Två av de mycangiala aggressiva barkborrarna är Dendroctonus ponderosae och D. brevicomis från Nordamerika. Den icke mycangiala träddödararten är Ips typographus från Europa medan de två sekundära icke-mycangiala arterna är Tomicus piniperda från Europa och Ips pini från Nordamerika.

De senaste tio åren i Sverige har ungefär 7 miljoner kubikmeter skog dött jämfört med 14 milijoner kubikmeter de sista 50 åren pga skador från insekter. Prognoser menar att skadorna kommer fortsätta öka som ett resultat av klimatförändringarna. Från barkborrens utgångspunkt är detta positivt och kommer medföra att antalet förökningscykler per år ökar.

Publikationer

Kontakta katalogansvarig vid den aktuella organisationen (institution eller motsv.) för att rätta ev. felaktigheter.