Mattias Legnér

professor vid Konstvetenskapliga institutionen, Kulturvård

E-post:
mattias.legner[AT-tecken]konstvet.uu.se
Telefon:
018-471 83310498-108331
Besöksadress:
Campus Gotland, Cramérgatan 3
62157 Visby
Postadress:
Uppsala universitet, Campus Gotland
62167 Visby

Kort presentation

Professor (kulturvård), docent (historia). Biträdande prefekt vid Konstvetenskapliga institutionen. Forskningsledare för Kulturarvsnoden.

Nyckelord: kulturvård kulturarvsnoden energy efficiency undefined conflict research cultural heritage conservation energy policies

Mina kurser

Biografi

Jag är professor vid avdelningen för Kulturvård, Konstvetenskapliga institutionen, sedan 2013, och är vidare projektledare för Kulturarvsnoden vid Campus Gotland, som är ett samarbete mellan fyra institutioner vid Historisk-filosofiska institutionen samt Region Gotland om forskning kring kulturarv. Det handlar dels om s.k. kulturarvsproduktion (hur blir kulturarv till), dels om förvaltningen av kulturarvsvärden.

Jag disputerade i historia vid Stockholms universitet 2004. Efter doktorsavhandlingen har min forskning behandlat hur kulturarv i form av byggnader, samlingar och arkiv som anses representera minnen från det förflutna har identifierats, värderats och förvaltats sedan 1800-talet. Jag har verkat som forskare och lärare vid olika lärosäten i Sverige (Linköpings universitet m.fl.), USA (Johns Hopkins University, Oberlin College), Italien (Politecnico di Milano) och sedan 2013 vid Uppsala Universitet.

Innan jag kom till kulturvården (2008) undervisade jag länge i historieämnet, som jag fortfarande brinner för. Inom kulturvården behövs historiska metoder och kunskaper för att vi ska kunna reflektera över och förhålla oss kritiskt till kulturarv i vår egen samtid. Jag har varit inblandad i att utveckla utbildningsprogram och ett antal kurser i kulturvård. Bl.a. ledde jag utvecklingen av ett magisterprogram i kulturvård som startade 2012, och därefter det som sedermera blivit ett internationellt tvåårigt masterprogram.

I undervisningen är jag fr.a. inblandad i kurserna Cultural Heritage in Peace and Conflicts vid kulturvård och Ethics and Aesthetics of Cultural Heritage som ges av Filosofiska institutionen.

Forskning

Beskrivning av forskning

Under de första åren efter disputationen ägnade jag mig åt att undersöka vilka betydelser som gamla industrimiljöer i städer i USA och Sverige har tillskrivits i kölvattnet på avindustrialiseringen.

Numera har min forskning två riktningar. Den ena riktningen har jag arbetat med de senaste tio åren. Dels har jag under hela perioden uppehållit mig vid hur människan har skapat och levt i sin inomhusmiljö sedan 1700-talet. Fokus har legat på att undersöka hur förväntningar och skapandet av inomhusklimat med hjälp av teknik har skapats på social väg, och hur denna konstruktion av mänskliga krav på inomhusmiljön har format det som i dag betraktas som byggt kulturarv. Denna forskning har varit möjlig att bygga upp genom finansiering beviljad av Energimyndigheten (se nedan). Jag har arbetat på ett tvärvetenskapligt sätt genom att samarbeta med arkeologer, arkitekturhistoriker och ingenjörer, vilket har varit en förutsättning för att kunna komma framåt i ett forskningsområde som traditionellt sett har betraktats enbart som tekniskt definierat snarare än socialt. Jag har på det sättet skapat mig en nisch eftersom nästan inga humanister har varit engagerade i Energimyndighetens forskning. Jag är intresserad av att utveckla denna forskning genom att blicka längre tillbaka i tiden och utveckla metoder för att undersöka energianvändning och attityder till komfort och inomhusklimat i äldre tid.

Den andra riktningen har jag utvecklat under de senaste tre åren och behandlar kulturarvsprocesser i svåra konflikter. Hur förändras människors förhållningssätt till det förflutna när samhället skakas av motsättningar? Jag startade ett samarbete med freds- och konfliktforskningen i Uppsala, och har sedan gått vidare både med att skapa mig en översikt av samspelet mellan hur materiellt kulturarv behandlas i konflikter och hur attityder till det har förändrats. Konkret har jag undersökt hur en från början svensk organisation, Kulturarv utan Gränser, har sett på och genomfört arbete med kulturarv på Balkan sedan 1995. Jag relaterar denna forskning till forskningsområdet ”critical heritage studies” och undersöker återuppbyggnadsarbetet som en kulturarvsprocess. Det är en vanlig missuppfattning att kulturarv ”återuppbyggs” eller rekonstrueras efter krig, men egentligen förändrar krig hela idén om vad som är ett lands kulturarv och hur det bör tolkas och värderas. Återuppbyggnadsarbetet blir då ett sätt att omdefiniera en del materiellt kulturarv samtidigt som mycket annat glöms bort eller medvetet raderas ut, ofta i maktpolitiska syften. För närvarande undersöker jag svenska beredskapsplaner för att skydda kulturarv i krig från första världskriget till och med i dag. Genom att undersöka sådana planer kan vi få insyn i hur olika samhällssektorer, i detta fall försvarsmakt och kulturmyndigheter, ser på samarbete och vad som är bevarandevärt. I krig har kulturarv ofta offrats genom collateral damage (oavsiktliga skador), men det har från samhällsinstitutioner också funnits en medvetenhet om att mycket kanske måste offras i ett kommande krig. Bevarande för framtiden har alltså planerats med katastrofala förluster som en tänkbar möjlighet.

Större externfinansierade projekt erhållna i konkurrens

Här anges bara de största projekten jag har lett. Sedan jag skrev mina första stipendieansökningar som ofinansierad doktorand 2001 uppskattar jag att jag lyckats ta in 17–18 miljoner kr i ansökningar.

Sedan 2011 har jag deltagit framgångsrikt som projektledare i Energimyndighetens forskningsprogram Spara och bevara (sparaochbevara.se) och erhållit finansiering för två fyraåriga projekt. Det första, som hade en budget på 2 miljoner kr och pågick 2011–15, behandlade hur samhället har sett på energianvändning och möjligheterna att effektivisera hur energi använts i byggda miljöer från 1600-talet till 1945. Här arbetade jag med en arkeolog och en arkitekturhistoriker, och ingick i programmets miljö som domineras fullständigt av arkitekter och ingenjörer. Det andra projektet har en budget på 3,04 miljoner, påbörjades 2015 och pågår t o m 2019. I det undersöker jag tillsammans med en forskare i kulturvård och en annan historiker hur statliga styrmedel har utformats och använts för att åstadkomma energieffektivisering i bebyggelsen sedan 1970-talet. Vi gör en kritisk studie av hur de politiska målen formulerats, hur de har kritiserats, och vilka effekter som de mest påtagliga styrmedlen har haft. I båda projekten publicerar vi oss i vetenskapliga tidskrifter på engelska, och på konferenser som tillämpar peer review-granskning. Båda projekten beviljades finansiering i öppna utlysningar med hård konkurrens, och inom forskningsprogrammet har de varit de enda projekten med en humanistisk inriktning. Att arbeta i ett stort program har varit mycket lärorikt och givande, och har verkligen inbjudit till att bättre förstå hur andra vetenskapliga discipliner närmar sig och förstår ett problemområde som är mycket angeläget för både nationell och internationell klimat- och energipolitik.

Jag har haft projektfinansiering från Vetenskapsrådet i ett närliggande projekt som handlade om kulturhistoriskt värdefulla byggnader och samlingar i Sverige har förvaltats med avseende på såväl bevarandemål som krav på komfort och inomhusklimat för människor. Perspektivet var historiskt och täckte in perioden från 1800-talets mitt till slutet av 1900-talet. En komfortrevolution ägde rum under perioden. Projektets budget var 2,82 miljoner och det pågick 2010–14. Ett resultat av projektet var boken Kulturarvet och komforten. Inomhusklimatet och förvaltningen av kulturhistoriska byggnader och samlingar 1850–1985 (2015) som jag skrev tillsammans med Mia Geijer.

Sedan 2016 är jag forskningsledare för ett vetenskapligt samarbete vid Uppsala Universitet kallat Kulturarvsnoden. Det är ett samarbete mellan fyra institutioner och Region Gotland, och ska dels samla kulturarvsforskningen vid Campus Gotland, dels bidra till samverkan med regionen vad gäller förvaltningen av världsarvet Visby. Det har en budget på 3,2 mkr och pågår året ut. Projektet beviljades av Historisk-filosofiska fakulteten efter utlysning, konkurrens och extern sakkunniggranskning.

En granskning av tidigare styrmedel för energieffektivisering i byggnader och deras effekter på energianvändning och kulturhistoriska värden.Energimyndigheten, projektbidrag 2015–2019.

Attacker på kulturarv: orsaker och konsekvenser sedda ur ett tvärvetenskapligt perspektiv.Uppsala universitet, strategiskt forskningsanslag för Campus Gotland 2016. Ett samarbete mellan Konstvetenskapliga institutionen och Institutionen för freds- och konfliktforskning.

Kulturarvsnoden: En forskningsnod vid Campus Gotland. Uppsala universitet, forskningsanslag 2016–2018.

Ett historiskt perspektiv på energieffektivisering i byggnader. Energimyndigheten, projektbidrag 2011-2015.

Förvaltningsplaner för kulturhistoriskt värdefulla byggnader (pilotstudie). Riksantikvarieämbetet, projektbidrag 2014.

Kulturarvet och komforten. Frågan om lämpligt inomhusklimat i kulturhistoriska byggnader under 1900-talet. Vetenskapsrådet, projektbidrag 2010-2015.

Industriarv och kulturmiljöpolicy i stadsförnyelseprocesser. Tema Q, Linköpings universitet 2006-2008.

Publikationer

Kontakta katalogansvarig vid den aktuella organisationen (institution eller motsv.) för att rätta ev. felaktigheter.