Chris Haffenden

Jag är idéhistoriker med fokus på 1800-talets kulturhistoria. Min forskning handlar om kulturminnets – och glömskans utformande, däribland om kanonisering, kändiskultur och eftermäle.

Min avhandling utforskade nya praktiker för individer att skapa sina egna monument i den romantiska perioden. Mitt nuvarande RJ-projekt handlar om självradering i 1800-talets Storbritannien.

Jag jobbar även med digital forskningsinfrastruktur på Kungliga biblioteket, som forskningskoordinator på KB-labb.

Jag disputerade vid denna institution i 2018. Min utbildningsbakgrund är från Storbritannien, där jag tog min grundexamen i historia och engelsk litteratur vid University of Sussex samt en MPhil i politisk tänkande och idéhistoria vid University of Cambridge.

Sedan jag flyttade till Sverige arbetade jag ett antal år som lärare i historia och engelsk litteratur för IB Diploma-programmet vid olika internationella skolor, innan jag började doktorera 2012. Jag har undervisat olika seminarier och handlett uppsatser som rör frågor av kanonicitet och den "klassiska" texten samt via KB lett diverse workshops om användning av AI-metoder inom humaniora och samhällsvetenskap.

Utöver att driva mitt nuvarande forskningsprojekt om raderingens historia, arbetar jag även deltid på KB i Stockholm, som forskningssamordnare för KBLab. Labbet är en forskningsinfrastruktur för storskalig forskning med utgångspunkt i bibliotekets samlingar som gör att jag kan utveckla mina intressen för digitala metoder och hur kulturarv skapas och används i praktiken.

Mina forskningsintressen fokuserar på artonhundratalets kultur- och idéhistoria, särskilt frågor om kanonisering och värdeskapande. Mitt arbete är tvärvetenskapligt och kombinerar en rad forskningsfält, från minnesstudier och kändisskapets historia till mediehistoria och arkivstudier. I bred bemärkelse studerar jag de skiftande konfigurationerna av materiella former och kulturella praktiker som använts för att skapa anspråk på värde, kändisskap och eftermäle under 1800-talet.

Min avhandling, Every Man His Own Monument: Self-Monumentalizing in Romantic Britain (Uppsala, 2018), undersökte framväxten av en ny uppsättning praktiker för att skapa odödlighet i 1800-talets början. Med hjälp av sociologiska och materialistiska ramverk tolkade jag dessa praktiker som del av en ny minnesregim där individer snarare än etablerade myndigheter ansvarade för att producera anspråk på bestående värde. Genom nya läsningar av välkända romantiska figurer (filosofen Jeremy Bentham, arkitekten Sir John Soane och konstnären Benjamin Robert Haydon) visade jag hur kanon och kändisskap vävdes samman under denna period, till skillnad från tidigare forskning som utgått från att dessa är distinkta och motsatta saker. (Vill du läsa mer om detta finns avhandlingen fritt tillgänglig här.)

Sedan jag disputerade har jag arbetat med ett nytt RJ-finansierat forskningsprojekt, "Självradering och glömskans materiella praktiker i 1800-talets Storbritannien." Här studerar jag baksidan av självmonumentalisering genom att utforska hur offentliga personer förstörde de personliga dokument de inte ville avslöja för framtida publik. Med fokus på bränning av personliga brev och dagböcker belyser jag vikten av glömska i 1800-talets minnesregim. Att synliggöra hur människor i det förflutna ansträngde sig för att raderas skapar även perspektiv på vår samtida dilemma om kontrollen och framtiden för det digitala minnet. Tillsammans med Johan Fredikzon (KTH) har jag publicerat en bredare metodisk reflektion om raderingens möjligheter som studieobjekt: "Towards erasure studies: Excavating the material conditions of memory and forgetting" in Memory, Mind & Media.